21
READ MY MIND
Kan inte fatta att om mindre än en vecka tar jag studenten. Sex dagar kvar. Åh, jag längtar och inte längtar på samma gång. Längtar gör jag mest. Efter känslan av att springa ut, där snackar vi adrenalin-kick. Men trots detta så är det med ångest och vemod jag räknar ner dagarna. Hur kunde tre år gå så fort? Såhär i efterhand känns det som tiden har gått i ultrarapid och nu spelas det upp i ett bildspel i huvudet på mig. Det finns så mycket jag ångrar och så mycket jag är stolt över. Minns många jobbiga, ledsna dagar och så många fina, lyckliga dagar. Det har varit en berg-och-dalbana. Till råga på allt känner jag mig inte alls redo nog för att klippa av tråden till tryggheten. Skolan, alltså. Visst har jag gått i skolan i 13 år snart, och det känns för aldrig förr har jag velat sluta skolan såhär mycket. Men jag är inte alls redo för att inte återvända efter sommaren. Det kanske ändras dock, får hoppas på det. Sista och dessutom största kruxet är att jag kommer sakna min klass så mycket, inklusive vissa lärare. Är helt övertygad om att vi på IT-Media har dom bästa lärarna i hela skolan, så engagerade och insatta i oss elever är det nog inte många som är. Hade aldrig klarat mig igenom dessa tre år om det inte vore för några speciella. Och för att benämna klassen: kärlek helt enkelt. Även det har varit en berg-och-dalbana, om inte ännu värre. Men det är ett gott gäng. Det är väldigt fina människor.
Vilket jävla inlägg det blev. För att sammanfatta kan jag säga att den 10 juni kommer jag gråta under större delen av dagen, både av glädje och av... Tomhet, tror jag.
