sofialouise

FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN
FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FYFAN VAD VI ÄR BRA

Studenten var magisk. En oslagbart underbar dag. Den bästa i hela mitt liv. Från morgon till kväll. Allt var perfekt, har svårt att ens beskriva det i ord. Det var hur som helst det mest spännande och roligaste jag någonsin varit med om, och jag hade tamejfan gått om gymnasiet tre år till för att göra om det. Och en blöt puss till mina grabbar som gjorde dagen ännu bättre!!!!!!!

Can you tell me that I'm wrong?
Don't keep your broken heart too long
Deep inside you growing strong
Hold your head up high and this pain will die
somehow, somewhere, just try

Det är något visst med söndagkvällar. Man har så mycket tid över att tänka. Idag har jag tänkt så mycket att jag nästan vågar utnämna mig själv till en filosof. Jag tänker för mycket, det har min mamma alltid sagt. Hon har nog rätt. Idag har jag funderat över vad jag har gjort de senaste åren. Lite allt möjligt har jag kommit fram till. Både bra och dåliga saker. Jag har haft mina up's and down's så att säga. Allting har väl inte blivit riktigt som jag tänkt mig. Jag har sårat några som stått mig nära och vänner har fått lida av mina misstag, något som jag ångrar djupt. Jag har gjort många misstag. Men misstag är till för att lära sig av. Det finns så mycket i livet man kunde gjort annorlunda, som man ältar varje dag om och om igen. Det har jag gjort i flera år. Men äntligen vet jag att det tjänar ingenting till. Jag tror att allting händer av en mening. Idag kan jag istället säga att ja, självklart finns det saker jag gjort som jag ångrar. Men jag hade inte gjort de annorlunda även om jag så kunde. Genom åren och allt jag har varit med om har jag lärt mig så fruktansvärt mycket om mig själv och om livet. Jag vet att jag vet mycket som inte andra vet. Jag har träffat så många intressanta människor som inspirerat och fascinerat mig, så många starka personer som gått igenom mer än vad man ska behöva göra. Men framförallt har jag vuxit så mycket som människa. Jag är stolt över vem jag är. Folk får tycka vad de vill, de får tro vad de vill och de får säga vad de vill. Egentligen vet de ingenting. I slutändan är det viktigaste ändå att jag själv vet, att jag vet vem jag är och att jag är den människan jag vill vara. Bara för min egen skull och aldrig för någon annans. Aldrig.

Jävlar vad jag är bra. Dessutom har jag världens finaste vänner! Puss

READ MY MIND

Kan inte fatta att om mindre än en vecka tar jag studenten. Sex dagar kvar. Åh, jag längtar och inte längtar på samma gång. Längtar gör jag mest. Efter känslan av att springa ut, där snackar vi adrenalin-kick. Men trots detta så är det med ångest och vemod jag räknar ner dagarna. Hur kunde tre år gå så fort? Såhär i efterhand känns det som tiden har gått i ultrarapid och nu spelas det upp i ett bildspel i huvudet på mig. Det finns så mycket jag ångrar och så mycket jag är stolt över. Minns många jobbiga, ledsna dagar och så många fina, lyckliga dagar. Det har varit en berg-och-dalbana. Till råga på allt känner jag mig inte alls redo nog för att klippa av tråden till tryggheten. Skolan, alltså. Visst har jag gått i skolan i 13 år snart, och det känns för aldrig förr har jag velat sluta skolan såhär mycket. Men jag är inte alls redo för att inte återvända efter sommaren. Det kanske ändras dock, får hoppas på det. Sista och dessutom största kruxet är att jag kommer sakna min klass så mycket, inklusive vissa lärare. Är helt övertygad om att vi på IT-Media har dom bästa lärarna i hela skolan, så engagerade och insatta i oss elever är det nog inte många som är. Hade aldrig klarat mig igenom dessa tre år om det inte vore för några speciella. Och för att benämna klassen: kärlek helt enkelt. Även det har varit en berg-och-dalbana, om inte ännu värre. Men det är ett gott gäng. Det är väldigt fina människor.

Vilket jävla inlägg det blev. För att sammanfatta kan jag säga att den 10 juni kommer jag gråta under större delen av dagen, både av glädje och av... Tomhet, tror jag.